av Kjell Ahlqvist

Bildbehandlingsprogrammet Photoshop har den egenheten att det tar en god stund att ladda in på datorn och under tiden kan man läsa namnen på dem som utvecklat det. Främst står Thomas Knoll helt rättvist eftersom han tillsammans med sin bror John skapade programmet och har varit delaktig i arbetet alltsedan starten. När Macintosh började säljas 1984 var Thomas en av de första kunderna och hans intresse var främst att använda datorn i grafiskt arbete. En begränsning med Macintosh var då att den inte kunde visa halvtoner och det rättades till genom en subrutin som skrevs av Thomas Knoll. Senare utvecklades ett enkelt program kallat ImagePro som fick mycket begränsad spridning. Samma gällde en förbättrad version som företaget BarneyScan sålde ihop med sin scanner och som döptes till Photoshop. Den första riktiga Photoshopversionen 1,0 kom först i februari 1990 sedan John Knoll sålt licensen till Adobe.

Sedan har de olika versionerna avlöst varandra och programmet har stadigt utvecklats till att bli standard för bildbehandlig både på Mac och PC. En enklare version för hemmabruk, som nu kallas Photoshop Elements, har också förbättrats genom åren så att den nu är nästan lika användbar för den vanlige hemmapularen. En bidragande orsak till framgången var den arkitektur som gjorde att man kunde komplettera grundprogrammet med olika ”plug-ins” som kan vara allt från enkla filtereffekter till kompletta program.

För grundläggande bildbehandling har Photoshop alltid varit ledande, men många konkurrenter som under tiden fått bita i gräset har haft mer lättillgängliga funktioner för att skapa ”konstnärliga” effekter. I det avseendet var t ex Picture Publisher mer givande. Det finns dock gott om firmor som erbjuder Plug-ins som kan åstadkomma de mest olikartade effekter. En av de första och fortfarande användbara var Kai Krauses KPT (Kai´s Power Tools) som nu säljs av Corel. Jag använder ibland en gratisversion av 3.0.. Data och digitalfototidningar hade förr filter och insticksprogram (som är den svenska termen) på sina medföljande CD och nu när intresset kanske är något mindre så finns de att hämta på nätet. Oftast är det helt oanvändbara saker men ibland finns det gratisfilter som fungerar. Jag använder bland annat Cybia EdgeWorks och olika filter från Flaming Pear. Photomatic BW-plus är ett lätthanterligt insticksprogram för att omvandla färgbilder till svartvita om man har en Photoshopversion före CS3.

Nu ska man inte glömma inbyggda funktioner i Photoshop som är användbara för ”Verfremdung”. Funktionen ”Övertoningskarta” är kul att leka med liksom ”Duplexfärg”. De mest använda filtern vid kreativ bildbehandling är emellertid ”Oskarp mask” och ”Gaussisk oskärpa”, vilka båda är värda att lära ordentligt. Blandning av lager är också en funktion som man måste studera noga för att kunna utnyttja till fullo.