Bara för femton år sedan innebar digitalfotografering ett utlägg på uppåt 10.000:- för en acceptabel kamera plus investeringar i datautrustning och datakunskaper. Men nu finns PC eller Mac i de flesta hem och priset för en kamera som levererar mer än tillräcklig kvalitet ligger neråt 2-3.000:-. Man kan till och med nöja sig med telefonen. Ännu mer avgörande är att de digitala systemkamerorna med eller utan prismasökare går att få för under 5.000:-. Små kameror som man alltid kan ha med ökar chansen att få bra bilder. Dock ställs vissa krav på att man kan hantera bilderna för olika medier. Den kunskapen tar nästan lika lång tid att utveckla som den att framkalla och kopiera konventionell film.

Diskussioner om val av digitalkamera fokuseras ofta på kapaciteten på sensorn. Men det finns flera faktorer som avgör den slutliga bildkvaliteten t.ex. hur påkostat objektivet är, hur väl kameran lyckas mäta och utvärdera ljusförhållandena och inte minst vilken algoritm kamerans dator använder för att omvandla bildinformationen till en JPEG-fil. Det är det bildformat som de flesta kameror lagrar bilderna med, men bättre är om bilden kan sparas som en någorlunda opåverkad RAW-fil. Men de flesta digitalkameror levererar numera så bra JPEG att man kan debattera om det är nödvändigt med rawfilshantering utom vid specialfall.

Efter flera år med digitalkameror kan det vara dags att summera erfarenheterna. Det mesta är positivt om man ser på bildresultatet rent tekniskt. Klara, kornfria bilder med korrekt färgåtergivning. Och dessutom möjlighet att påverka bildresultatet i efterhand på ett sätt som gamla mörkrumsrävar bara kunde drömma om. Som diafotograf var man helt beroende av att göra rätt från början.

Det enda problemet så här långt är digitalkamerors oförmåga att klara stora kontrastomfång. Efterhand har jag lärt att exponera efter högdagrarna och sen korrigera skuggpartierna i bildredigeringsprogrammet. Många nyare kameror har en motsvarighet till Photoshops ”Skugga-Högdagrar” inbyggt i kameran (Nikon kallar den "D-Lighting") och det är absolut en användbar finess. Annars kan man komma runt problemet en hel del om man använder RAW-format och använder de utmärkta omvandlingsprogram som finns.

	Originalet exponerat efter himlen
	Fixat i datorn

Jag har också upptäckt att det är nödvändigt att ställa ner värden för kontrast och skärpa till minimum i mina digitalkameror. Många kameror har alldeles för hög uppskärpning av bilden som standard och det ställer till problem senare i bildbehandlingskedjan när man behöver ha bilden i olika format. Olika pixelstorlek kräver olika skärpning så det är ett moment som man alltid gör sist före printning eller web-formatering.

En annan erfarenhet jag gjort är att olika bildskärmar helt kan förrycka bildernas utseende. När jag bytte skärm senast blev de flesta bilder jag tagit med kamera A för ljusa, medan bilder tagna med kamera B, som jag tidigare ansett för mörka, plötsligt blev korrekta. Det påverkar också färgåtergivningen. Eftersom jag alltid varit noga att spara originalfilerna är ingen skada skedd, men det visar problemet när man skickar filer till andra eller lägger ut dem på nätet. Nu kan man ju inte alltid förutse alla andras (fel)inställda monitorer, men något slags mellanvärde bör man eftersträva i sådana fall.

Photoshop

Bildbehandlingsprogrammet Photoshop har den egenheten att det tar en god stund att ladda in på datorn och under tiden kan man läsa namnen på dem som utvecklat det. Främst står Thomas Knoll helt rättvist eftersom han tillsammans med sin bror John skapade programmet och har varit delaktig i arbetet alltsedan starten. När Macintosh började säljas 1984 var Thomas en av de första kunderna och hans intresse var främst att använda datorn i grafiskt arbete. En begränsning med Macintosh var då att den inte kunde visa halvtoner och det rättades till genom en subrutin som skrevs av Thomas Knoll. Senare utvecklades ett enkelt program kallat ImagePro som fick mycket begränsad spridning. Samma gällde en förbättrad version som företaget BarneyScan sålde ihop med sin scanner och som döptes till Photoshop. Den första riktiga Photoshopversionen 1,0 kom först i februari 1990 sedan John Knoll sålt licensen till Adobe.

Sedan har de olika versionerna avlöst varandra och programmet har stadigt utvecklats till att bli standard för bildbehandlig både på Mac och PC. En enklare version för hemmabruk, som nu kallas Photoshop Elements, har också förbättrats genom åren så att den nu är nästan lika användbar för den vanlige hemmapularen. En bidragande orsak till framgången var den arkitektur som gjorde att man kunde komplettera grundprogrammet med olika ”plug-ins” som kan vara allt från enkla filtereffekter till kompletta program.

Den största nackdelen med Photoshop för privatbruk har alltid varit priset. Från 2013 kan programmet inte köpas "en gång för alla" utan att man får hyra programmet med en månadsavgift. Om det känns lite osäkert att inte ha full kontroll över innehållet i den egna datorn kan man hålla fast vid gamla versioner kompletterade med en uppdaterad RAW-konverterare eller helt gå över till Elements.

Från kamera till dator

Det finns oandliga variationer i arbetsgången för att överföra bilder från kameran. Lika många som att konfigurera datorn verkar det som. Här är mitt eget arbetssätt som utvecklats under de senast 15 åren för PC. Efter en olycka med ett minneskort som skadats av datorn använder jag enbart kabelöverföring mellan dator och PC. Slitaget på Micro-USB-kontakten i kameran bedömer jag som mindre. Se bara till att batteriet i kameran är laddat om det är många bilder som ska över.

Importen till datorn går direkt till Lightroom och där redigerar jag filerna i RAW-format. När det är klart exporterar jag till katalogen Bilder > Foto > År > Månad i datorn som JPEG.

För att redigera och betrakta bilderna använder jag sedan åratal ACDSee. Senare versioner har några bra redigeringsfunktioner som kan komplettera Lightroom. Men trots åratals utveckling har även senare versioner en tendens att krascha oförklarligt. Det går t ex inte att ha Lightroom och ACDSee öppna samtidigt.

De bilder som jag vill använda på nätet för jag över till Photoshop Elements för skärpning och ”Spara för webben”. Bakom den ålderdomliga fasaden döljer sig en del finesser som inte finns i de tidigare nämnda programmen. För bilder som jag vill skriva ut i större format använder jag ofta Snapseed i min iPad. Det ger lite extra karaktär åt bilderna. För att överföra filer används en app som heter Photo Transfer.