Bara för några år sedan innebar digitalfotografering ett utlägg på uppåt 10.000:- för en acceptabel kamera plus investeringar i datautrustning och datakunskaper. Men nu har den vändpunkt sedan länge passerats när det är realistiskt för en fotoamatör att byta ut sin gamla "filmkamera". PC finns i de flesta hem och priset för en kamera som levererar tillräckligt stora bildfiler ligger neråt 2.000:-. Ännu mer avgörande är att de digitala systemkamerorna med prismasökare går att få för under 5.000:-. Fördelarna med digitalkameror visar sig snart i praktisk fotografering. Genom att tekniken kan miniatyriseras kan man framställa verkliga fickkameror med imponerande prestanda. Därmed ökar chansen att få bra bilder eftersom kameran alltid finns med. Alternativt har man alla spegelreflexkamerans fördelar kombinerade med den digitala tekniken.

Diskussioner om val av digitalkamera fokuseras ofta på kapaciteten på CCD-cellen. Men det finns flera faktorer som avgör den slutliga bildkvaliteten t.ex. hur påkostat objektivet är, hur väl kameran lyckas mäta och utvärdera ljusförhållandena och inte minst vilken algoritm kamerans dator använder för att omvandla bildinformationen till en JPEG-fil. Det är det bildformat som de flesta kameror lagrar bilderna med, men bättre är om bilden kan sparas som en helt opåverkad RAW, eller som för mer avancerade modeller, både JPEG och RAW samtidigt..

Jämfört med den analoga färgnegativprocessen är digitalt framställda bilder för amatörbruk och till vettig kostnad solklart överlägsna. Dock ställs krav på att man kan hantera bilderna i olika sammanhang. Den kunskapen tar minst lika lång tid att utveckla som den att framkalla och kopiera konventionell film.

Efter flera år med digitalkameror kan det vara dags att summera erfarenheterna. Det mesta är positivt om man ser på bildresultatet rent tekniskt. Klara, kornfria (nej, jag tycker inte korn är snyggt) bilder med korrekt färgåtergivning. Och dessutom möjlighet att påverka bildresultatet i efterhand på ett sätt som gamla mörkrumsrävar bara kunde drömma om. Det enda problemet så här långt är digitalkamerors oförmåga att klara stora kontrastomfång. Efterhand har jag lärt att exponera efter högdagrarna och sen korrigera skuggpartierna i bildredigeringsprogrammet. Många nyare kameror har en motsvarighet till Photoshops ”Skugga-Högdagrar” inbyggt i kameran (Nikon kallar den "D-Lighting") och det är absolut en användbar finess. Annarskan man komma runt problemet en hel del om man använder RAW-format och behandlar bilderna i 16-bitsformat. Personligen tycker jag det är jobbigt att helt ändra arbetsordning, vilket man tvingas till vid RAW-filshantering. Jag har kompromissat lite genom att ställa ner värden för kontrast och skärpa till minimum i mina digitalkameror. Många kameror har alldeles för hög uppskärpning av bilden som standard och det ställer till problem senare i bildbehandlingskedjan när man behöver ha bilden i olika format. Olika pixelstorlek kräver olika skärpning så det är ett moment som man alltid gör sist före printning eller web-formatering.

En erfarenhet jag gjort är att olika bildskärmar helt kan förrycka bildernas utseende. När jag bytte skärm senast blev de flesta bilder jag tagit med kamera A för ljusa, medan bilder tagna med kamera B, som jag tidigare ansett för mörka, plötsligt blev korrekta. Eftersom jag alltid varit noga att spara originalfilerna är ingen skada skedd, men det visar problemet när man skickar filer till andra eller lägger ut dem på nätet. Nu kan man ju inte alltid förutse alla andras (fel)inställda monitorer, men något slags mellanvärde bör man eftersträva i sådana fall.

När det gäller bearbetning av bilder så finns det flera olika sätt att lösa samma problem i t ex Photoshop. Ofta får man prova flera alternativ eftersom olika motiv och ljusförhållanden kan kräva olika behandling. Här är funktionerna för lagerhantering av oskattbart värde. Jag ska inte gå in på alla metoder utan hänvisar den litteratur som finns, både böcker och tidskrifter, och de många sidor som finns att läsa på nätet. Förutom kontrastomfångets problematik finns också det besvärande färgbrus som man kan råka ut för, speciellt vid höga ASA-tal. Där är Photoshop inte så bra (ännu) och separata program ganska dyra. Det är nog här som de stora framstegen kommer att ske när nya kameramodeller kommer ut - processortekniken utvecklas ju stadigt.